Vår semester - kreativt eller bara ren galenskap?

Är jag förvånad över hur vår semestertrip artade sig?

Nej.

Inte ett endaste dugg.

Inte ens när det skedde så agerade jag speciellt förvånad.

Både jag och maken stod mest och skakade på huvudena och fnissade lite åt vår horribla otur. Inte bara att bilen läckte vatten, utan att vi dessutom testat med kylartätning och ändå fastnade vi i ett litet samhälle mitt ute i ingenstans. Med en enda, sliten liten verkstad att tillgå. Vars ägare inte var tillgänglig just denna enda dag då vår bil behagade gå sönder.

Haha, liksom. Och ett ICA (där vi parkerade) som stängde klockan 15.00 på lördagar. Såklart. Och klockan var väl strax efter tre då vi hamnade i den byn. Återigen - såklart.

Nåja, jag tar det från början.

I förra veckan, på måndagen, så började vi spekulera om semesterplanerna. Vi hade tänkt oss Liseberg med de tre stora barnen. Barnvakt hade jag hört efter med innan och det skulle inte vara några problem att ta de två minsta och hunden. Men se - helt plötsligt gick det inte för sig. Max en dag, för barnvakten riskerade att bli trött annars. Vi ringde runt, men ingen annan barnvakt var villig att åta sig uppgiften. Jag suckade och blev lite grinig, det ska jag erkänna. Tråkigt är det när man tror att det är fixat och att barnvakten sen drar sig ur i sista sekund. Mest synd om barnen såklart.

"Vad göra? Vad göra?,

Ja, då får vi välan ta alla barnen OCH hunden på semester - och vart åker man då då???"

Hmm, camping var det enda vi kom på. Och så fick det bli.

Mannen kom ihåg någon camping han brukade fira midsommar på, som litet barn, och den campingen fick det bli. Skönstavik, utanför Karlskrona i Blekinge.

På tisdagen åkte vi till ÖoB för att inhandla tält, sovsäckar, liggunderlag, fällstolar, stormkök, engångsartiklar, ficklampor och proviant. Det största tältet var ett sexmanna - två "rum" och en liten "vestibul" (Biblioteket kallade vi det för...). Vi tänkte som så att vi tar det billigaste och enklaste alternativet - för det kan ju vara så att campinglivet inte är något för oss. Men är det det så kan vi ju alltid uppgradera oss till nästa sommar.
Och sen började vi packa. Så lite som möjligt, bara det allra nödvändigaste och barnen fick ha vars en ryggsäck som de fick fylla med kläder & leksaker.
Och, tro det eller ej, men vi fick in all packning i bilen!

På onsdagsmorgon, vid 10-tiden satte vi oss i bilen och påbörjade vår lilla färd.


Frukost väntade vi med, mycket mer spännande att stanna på vägen och äta den.

Det var ca 20 mil till campingen, så det gick ganska snabbt att köra (eller snabbt för vår familj med femtioelva kissepauser..) och vi var väl framme redan vid ett-tiden.


Även nybörjare på att slå upp tält. Rätt många campare hade solstolarna riktade mot oss, vars en öl i näven och fånigt leende på läpparna? Förstår inte varför...

Men det blev ju bra till slut. Vi var mäkta stolta över vårt stora tält (har liksom bara sett vanliga små iglotält innan), men insåg ganska snabbt att vårt var av det mindre slaget. Och vi var nog ändå den största familjen. I det minsta tältet.

Barnen tyckte iallafall att det var otroligt spännande att få sova i tält. Här har ni en glad Douglas som ville gå och lägga sig så fort vi hade slagit upp tältet (men vi höll han uppe några timmar till...). Tjejerna sov i ena delen, killarna i andra. Jag och maken låg i "vestibulen" (aka "Biblioteket" som sedermera blev kallat "stora sovrummet" på nätterna).

Och vet ni vad? Det fanns pissmyror på stället.

Okej att det finna myggor, det får man liksom räkna med. Men pissmyror? Satan vad ont vi hade varje morgon då vi vaknade. Helt sönderbiten. Och vad det sved av de j-vla myrorna.

Engångsgrillar is da shit! Jag har verkligen underskattat dem som små och usla - men ändrade snabbt uppfattning på campingen. De är super, håller värmen länge och är perfekta att grilla marshmallows på efter middagen.

Inne i Kalskrona stad hittade vi en vacker stadspark där vi åt glass och lekte på lekplatserna. Barnens favorit var lätt denna gungan.

Efter tre dygn på Skönstaviks camping, fick vi höra talas om en helt fantastisk camping utanför Strömstad. Daftö heter den och skulle visst vara helt underbar till barnfamiljer (för ärligt talat så var vi rätt besvikna på Skönstavik - där hände absolut ingenting och det var svårt att få kontakt med folket där, ni vet - de där stammisarna på campingen...). Så på en timme bestämde vi oss för att packa ihop och dra vidare. Barnen tyckte bara det skulle bli spännande.

Och Kiara var aptrött på pissmyrorna (Fast vid detta laget hade jag hällt ut en hel burk Myrr på platsen och sista natten slapp vi faktiskt de j-vlarna..).

Så vi åkte. Och när vi åkt ca 25 mil stannade vi vid en mack för kissepaus. Och mannen säger "Du, det läcker rätt mycket vatten under bilen." Och jag säger "Sluta. Håll k-ften." Sen går vi på toaletten, allihopa.

När vi kommer tillbaka är det en rätt kraftig pöl på marken. Suck.

In på macken och köpte kylartätning. Gjorde allt enligt bruksanvisning och, faktiskt, efter ett tag rann det inte mer.

Så vi körde iväg.

Efter några minuter pep och blinkade det lampor i hela bilen och vi stannade vid vägkanten. Fyllde i vatten för att, förhoppningsvis, komma till en mack å de fortaste.

Men inte fanns det en mack på det hållet. Nädå. Så vi blev fast vid en ödslig väg, vid en rutten gammal, nerlagd (trodde jag då) Pump-station.

Så kom det ett par MC-förare och vi frågade dem om närmsta väg till macken. Tre mil. Jo, men tjena. Denna bilen vill inte ens köra två meter just nu. Då tipsade de oss om en verkstad inne i det lilla samhället (vars ödsliga väg vi just stod på), "fråga bara efter Tony på verkstaden om ni inte hittar". Hm, ja.. just det ja...

Och vi körde in, stannade på ICA's parkering, inte en människa i sikte. Eller jo, två killar som höll på att bygga på sitt hus. Så vi kände oss tvungna att störa dem och fråga. Snälla som de var så kikade de på bilen och bad oss sen köra till "bryggan", i huset bredvid deras. Det visade sig att verkstaden låg precis bredvid deras hus. Och det visade sig också att Tony fyllt år nyligen och hade brakfest just på denna lördagen. Och jodå, vi hörde ju musiken där vi stod.

Vi körde upp på bryggan och de hjälpsamma killarna kunde snabbt konstatera att det var inget litet läckage - det var hela pumpen som pajat.

På denna verkstad, i den hjälpsamma byn Länghem, eller med de hjälpsamma grannarna till verkstaden, stod vi nu och väntade på bärgningsbilen.

I den ljusa delen på fotografiet, ser ni det förbenade j-vla vattnet och vilken fin, jämn stråle som rinner ur vår bil...

Och så bilen på bärgningsbilen...

Nåja, vi fick en riktigt sjysst bärgare. Han körde oss till Borås camping och var extra snäll genom att också lämpa av bilen där för att hämta den på måndagsmorgon - utan extra kostnad.

Så vi checkade in och fick en fin, blöt & sunkig plats nere vid ån... Vi hade iallafall tur med vädret denna dagen..

Barnen var lyriska över att ha fått åka baklänges i vår bil under bärgningen - "Mamma, detta är den bästa semesterdagen!".

Helt okej samlingsrum där vi kunde äta vår frukost. Jag är riktigt imponerad över hur vi klarat oss med torrvaror och en del kylklampar till det nödvändigaste. Och ingen i familjen har klagat.

Lite minigolf fick vi spelat. Douglas (den lille uppe PÅ banan) skapade sina egna spelregler och vi skrattade gott.

För att få upp humöret i familjen försökte vi hitta å något lite varje dag. Eftersom vi också hade med oss Kiara, var det lite svårt, men vi fick dela upp oss. Maken tog de små till Djurparken och jag tog senare de tre stora till badet.

Vi spelade golf och hyrde cykelbåt. Satt i TV-rummet och myste. Tog långpromenader (i Borås heter det att "det är bara några hundra meter ditåt" och sen visar det sig att det är närmare "några kilometer ditåt.") för att överhuvudtaget få tag på okej mat som inte kostade skjortan (Fan vad campingkioskerna har blivit dyra! Och så dåligt sortiment!).

Charlie

Oliver

Douglas

Jennifer

Melinda

Lite djur & natur fick vi också uppleva, barnen hittade ett gäng harungar och en av dem lyckades vi få med på bild.

Så söt va?

Denna krälande lilla sak var spännande tyckte kidsen. En ca 6-7 cm lång larv i läckra färger. Någon som har en aning om vad det kan vara för något?

Efter fem dygn på Borås camping hade humöret sjunkit rätt rejält hos alla i familjen. Småkillarna saknade sina täcken och sina sängar. Charlie saknade Sessan (katten) och tjejerna saknade sina leksaker. Vi vuxna saknade att få ligga mjukt och ha tillgång till rinnande vatten, lyssna på musik och äta en äkta grillad köttbit...

Som tur var så ringde verkstaden på torsdagen och bilen var klar och vi kunde komma och hämta den nu, "Det är bara några hundra meter från campingen". Tjoflöjt liksom. Hundra meter my ass. Och just den dagen var en av de varmare (för vi har såklart haft spöregn under de andra campingdagarna, vad annars liksom?). Men vi gick. Och vi gick. Och gick lite till. Och visst - efter måååånga hundra meter dök verkstaden upp.

Aldrig har jag väl blivit så glad över att återse min bil. Fick tårar i ögonen, av detta kära återseende. Vi skulle få komma hem.

Tillbaka till campingen och packade ner allt, snabbt och med ett glatt humör. Och vid 6-tiden var vi på väg hem. Äntligen.

Och vad har vi då lärt oss av denna resa? Jo, en hel del faktiskt. Här kommer en del till ett campinglexikon. Ska kontakta ett bokförlag för att höra efter om intresse finns för en fortsättning..

• Fakta om Boråsfolket: De är avståndsoptimister, de är sävliga, men säger det mesta med ett leende på läpparna.
• Fakta om norska campare: De är otroligt hjälpsamma, låter otroligt glada för allting och har en tendens att själva råka ut för en del lustigheter.
• Fakta om stammisar på campingarna: De har en tendens att hålla ett visst avstånd, blandar sig sällan med "korttidare" och skulle de hälsa på oss så är det mest med ett misstänksamt grymtande. Istället för att hjälpa till vid korttidarnas tältresning, så tittar de gärna på med ett, något elakt, smil och virrar på huvudet.
• Fakta om Skönstavik camping: Då det står i reklambladet att "vi har mycket kul för barnen, såsom åka flaket bakom traktorn," så innebär "traktorn" - en gräsklippare, och "åka flaket" en liten vagn bakom gräsklipparen och sen kör den två varv runt campingen. Barnen som satt i den såg väldigt uttråkade och ledsna ut.
• Fakta om Borås camping: Då det regnar så luktar det sump. Överallt. Och allt blir lerigt, klibbigt, äckligt. Allt gräs ligger i pölar och plötsligt känner du dig som världens sunkigaste människa som aldrig kan bli ren nog.
• Fakta om campingkioskerna: De är hutlöst dyra. Tar 5-6 kronor för EN bulle och ofta hittar du förpackningar med kakor/knäckebröd/mm som du vet har bytat designen för ett par år sedan. Kiosken har kvar den gamla designen. Hur gamla är då förpackningarna?
  
  

Men vi kommer faktiskt campa nästa år. Vi ska köpa ett större tält och vi har noga kollat upp vilka campingar vi eventuellt ska besöka. För vi har ändå haft en hel del kul. Det har varit så kul att umgås hela familjen utan datorer och TV. Vi har lagt oss samtidigt och stigit upp samtidigt, vi har levt inpå varandra i över en vecka. Och vi har skrattat oss genom det mesta. Är vi smått galna? Ja, jag tror faktiskt det. Men jag älskar verkligen vår familjegalenskap - det är väl den som håller oss samman!

Tack för alla goa kommentarer, jag skrattade så jag grät emellanåt. Nu är vi iallafall hemma och vi är välbehållna. Jag ska ta en bloggrunda så fort jag kan, eventuellt ikväll - för nu ska vi iväg till svärmor och bli bjudna på middag.

Ha de bäst alla ni underbara!

Ps. Har fått hem en KAOS av Kamilla! Så fin är den och jag ska blogga om de sen!