tisdag 12 maj 2009

Bidrag till scraproom och ett halvt psykbryt ;-)

Detta kortet gjorde jag för ett tag sen, det är till en utmaning hos Scraproom, "Designteamet gör samma".
Reglerna var: LO'n eller kortet (passar inte direkt för alter... jo, kanske) FÅR INTE vara fyrkantigt, utan ska ha en siluett som går i linje med titel/innehåll på LO'n eller kortet. Dvs, det ska vara formskuret för att passa med titel/innehåll.

Så jag gjorde ett blomkort... Kanske inte dte vackraste jag gjort, men formen var rolig och det var kul att komma på det själv. Allt är sprayat med perfectpearls-guld.

Lite uppåt-effekter..


Och insidan är då själva kronbladen.


Hade möte med min beteendevetare igår och det var skönt att få prata av sig en stund. Det är mycket som händer nu och jag är både glad för att någon lyssnar på mig, samtidigt är jag livrädd att det ska gå för snabbt uppåt. Jag känner hur jag börjar må bättre, men det är oehört stressande att vara rädd för en bättring... Låter det knepigt? Ja, jag blir inte riktigt klok på det själv faktiskt...*ler*

Pratade ut lite med en släkting och när mannen kom hem så fick han veta en hel del viktiga saker som han inte haft en aning om innan. Jobbigt, men det är för att skydda mig själv, eller ett rop på hjälp, som gör att jag berättar - och det är ju bra. För varje gång jag berättar om något självdestruktivt, så kan jag oftast sluta med det.
Om jag tex har en mängd tabletter hemma, så när det börjar bli "jobbigt" så kan jag yppa detta till någon för att denne ska ta tabletterna ifrån mig, eftersom jag själv inte är förmögen att göra det. Och därmed har jag inga tabletter hemma. Det finns andra sådana grejer som jag har gjort tidigare, men man är ju så attans finurlig att man ständigt kommer på nya farliga vägar som jag sedan måste berätta om. *ler snett*
Jaja, det var skönt att lätta hjärtat igår och idag är det en ny dag.

En ny dag, så vi ska hälsa på Kiara idag. Sista gången innan hon kommer hem på fredag morgon.
Och som vi längtar. Jag tror att det kan bli bra för mig, med sällskapet och att ha ansvar över någon på heltid. Jag kan vara knäpp och jag kan vara konstig, men mina barn eller katten har aldrig farit illa, så jag vet att Kiara kommer få det hon behöver oavsett hur jag mår. Då blir Kiara istället den källan till glädje som jag behöver såväl nu.

Lite svammel från mig, jag vet knappt själv vad jag skrivit, så om ni inte förstår - oroa er inte, det är jag som är "litta väck"... *ler*

Ha de gott, må väl!


6 kommentarer:

Alex sa...

Vilket coolt kort! Gillar verkligen blomformen! Jag hade nog haft lite svårt att komma på nåt bra till den utmaningen.. låter svårt.. men du har lyckats toppenbra som vanligt! Din kreativa själ! :-)

Bra att prata ut! Fortsätt med det! Det kräver mod och styrka men det varkar du inte sakna ;-)

Kram på dig!

Vera sa...

För det första: skitcoolt och snyggt kort!! Det var finurligt uttänkt av dig *impad*

För det andra: ditt "svammel" är inget svammel utan viktig del av rehab. Att prata eller skriva av sig är väl bland det bästa som finns för ibland kanske inte omgivningen räcker till eller så vill man inte "nöta sönder" sina närmaste med surr om samma saker om och om igen. Du är så genomärlig och rak då du berättar om dig själv och dina "besvär"

STOR KRAM på dig gumman... och du- du är utmanad ;)

Essmo sa...

Jaa, vilket superläckert kort! Så snyggt med bladen som sticker upp.. snyggt!

kram kram!

Miss Goldie sa...

Vilket ovanligt kort! Superdupersnyggt!

Anonym sa...

Hello bruden!

Allt du skapar är ascoolt å snyggt så nu lämnar jag det... remember, assnyggt!

hur som haver, ville bara säga att jag känner igen så himmla mycket i det du beskriver men kom ihåg, och detta är mycket viktigt, att oavsett vad du gör eller tänker så är du lika värdefull för det. Alltså ditt värde är inte kopplad till vad du gör el tänker utan du har samma värde oavsett. Ofta fann jag när jag hade/har (tror alla mnsk gör så mer eller mindre) dåliga stunder el tankar att man nervärderar sig själv och så är spiralen igång, ja du fattar va?
Det är sjukdommen som "talar" när tankarna rackar ner på dig, inte du!

Det du gör genom att berätta är mycket bra självterapi, det är tecken på otrolig styrka tycker jag. Att skriva av sig på nätet har varit terapi för mig med.

Pöss på dig goa tjejen! Tusen kramar från mig. //Erica

PS. tänkt maila å berätta om lite ditten å datten men jag orkar liksom inte riktigt. DS

Linda sa...

Vilket häftigt kort alltså!!