Bidrag till scraproom och ett halvt psykbryt ;-)

Detta kortet gjorde jag för ett tag sen, det är till en utmaning hos Scraproom, "Designteamet gör samma".

Reglerna var: LO'n eller kortet (passar inte direkt för alter... jo, kanske) FÅR INTE vara fyrkantigt, utan ska ha en siluett som går i linje med titel/innehåll på LO'n eller kortet. Dvs, det ska vara formskuret för att passa med titel/innehåll.

Så jag gjorde ett blomkort... Kanske inte dte vackraste jag gjort, men formen var rolig och det var kul att komma på det själv. Allt är sprayat med perfectpearls-guld.

Lite uppåt-effekter..

Och insidan är då själva kronbladen.

Hade möte med min beteendevetare igår och det var skönt att få prata av sig en stund. Det är mycket som händer nu och jag är både glad för att någon lyssnar på mig, samtidigt är jag livrädd att det ska gå för snabbt uppåt. Jag känner hur jag börjar må bättre, men det är oehört stressande att vara rädd för en bättring... Låter det knepigt? Ja, jag blir inte riktigt klok på det själv faktiskt...*ler*

Pratade ut lite med en släkting och när mannen kom hem så fick han veta en hel del viktiga saker som han inte haft en aning om innan. Jobbigt, men det är för att skydda mig själv, eller ett rop på hjälp, som gör att jag berättar - och det är ju bra. För varje gång jag berättar om något självdestruktivt, så kan jag oftast sluta med det.

Om jag tex har en mängd tabletter hemma, så när det börjar bli "jobbigt" så kan jag yppa detta till någon för att denne ska ta tabletterna ifrån mig, eftersom jag själv inte är förmögen att göra det. Och därmed har jag inga tabletter hemma. Det finns andra sådana grejer som jag har gjort tidigare, men man är ju så attans finurlig att man ständigt kommer på nya farliga vägar som jag sedan måste berätta om. *ler snett*

Jaja, det var skönt att lätta hjärtat igår och idag är det en ny dag.

En ny dag, så vi ska hälsa på Kiara idag. Sista gången innan hon kommer hem på fredag morgon.
Och som vi längtar. Jag tror att det kan bli bra för mig, med sällskapet och att ha ansvar över någon på heltid. Jag kan vara knäpp och jag kan vara konstig, men mina barn eller katten har aldrig farit illa, så jag vet att Kiara kommer få det hon behöver oavsett hur jag mår. Då blir Kiara istället den källan till glädje som jag behöver såväl nu.

Lite svammel från mig, jag vet knappt själv vad jag skrivit, så om ni inte förstår - oroa er inte, det är jag som är "litta väck"... *ler*

Ha de gott, må väl!