Dottern poserar, min Rocker och sovande Kiara ;-)

I lördags hade jag kvalitetstid med äldsta dottern Jennifer. Vi hade så mysigt på stan, då vi shoppade leksaker, kläder och fikade gott på stans café!
Min dotter börjar bli (är!) så tjejig och det är så kul att vara på tu man hand med henne. Ja, det är skönt att få vara själv med vilket barn som helst i familjen. Det är ju inte precis så att det sker särskilt ofta... *ler*
Hon gillar att shoppa och det är kul att se hur hon agerar i klädaffären ("Nämen, titta mamma, denna är ju sååå snygg alltså!").
Det blev en massa rosa inköp och givetvis skulle det poseras när vi kom hem. Blivande modell? (Nä, för det får hon inte för mamma - idag är det ingen förebild att vara modell... Fast å andra sidan så ska jag inte påverka min dotter åt något håll alls, mer än att hon ska vara stark och trygg i sig själv!)
Kika själv på fina tjejen! (hon är bara så bäst på att göra grimaser och annat roligt på foton!)



Tror hon kikar på TV:n här? Men ser ni posen? ("Aaaa, alltså...ba...typ..")


"Eh? Ursäkta? Jag? Tsss...."



Är hon inte söt då? Mammas lilla tjej, som börjar bli så stor, så stor!


Sen har jag min alldeles egna lilla "Rocker" här hemma. En deal som förhandlades fram då vi köpte Kiara... Mannen fick en elgitarr.. (ja, för han har ju baaaara ett megaset med digitaltrummor, mikrofoner och tusen andra grejer som har med musik att göra...). Jag säger som de gör i 3-reklamen "En bra deal är en bra deal!" Och vi får ju både skön musik och en gosig vovve!
Just nu kan jag säga at gitarren har tagit första plats i mannens knä - jag har inte en chans mot denna svarta, blänkande skönheten...


Att han inte sover med den också, är jag väldigt förvånad över...


I fredags var jag, mellantjejen Melinda och minstingen Oliver och hälsade på Kiara. Det blev också helt betuttade i henne och tyckte att "Mamma valde den finaste valpen!". Tyvärr kunde jag inte ta så många foton på henne eftersom jag hade fullt sjå att hjälpa barnen hålla henne.
Idag är det bara 10 dagar kvar tills vi får hem henne! *längtar*


När hon sover, så sover hon rejält vill jag lova...!

Måste bara berätta... Snacka om att jag är yr i pottan (ja, vad kallar man det annars när man glömmer bort bästa väninnan i telefonluren? I två (2!) timmar?!!)

Fick ett samtal precis, från en affär, Fantasia, som ligger i Höör. Jag har nämligen mina kort och smycken till försäljning därute (sen ett par år tillbaka) - och kan ni tänka er? Jag hade glömt bort det helt!! Jag har alltså glömt att jag har smycken och sånt där.... *skakar på huvudet*

Hursom - jag har tydligen snart sålt slut på allt så det behövs påfyllning! Det är ju inga jättesummor, men så länge jag inte går minus så är det ju helt okej!

Det roligaste är att jag har utvecklats enormt på scrappingsidan och i ärlighetens namn trodde jag nog inte att folk ville köpa mina relativt enkla kort som jag gjorde då... Så det blir till att scrappa en del nya kort nu, ska bli kul att se om jag kan få dem också sålt!

Måste fixa lite studentkort, konfirmation och allmäna grattis-kort! *glad*

Annat som hänt då?
Ja, jag orkar ju inte dra allt här, men kan göra det i korta drag (om jag nu kan hålla mig kort - det är frågan det?!)
Förra veckan var jag hos FK av utredningskäl. De ville veta typ allt om mig (min kompiskrets, åldrar och psyke på familjen, får jag stöd? Vad anser jag själv om mitt mående? Etc, etc...), sådana frågor som jag faktiskt har lite svårt att svara på nu. För jag vet ju inte riktigt hur min planering framöver ser ut?
Min förra (behandlande) läkare var ju helt insnöad på ätstörningarna, medans jag hävdar att ätstörningarna inte är det primära - de är biverkningar av mitt andra mående.
Jag fick en ny läkare på ätstörningsteamet och hon håller med mig ang ätstörningarna.
Däremot ska vi hålla det bipolära, mano-depressiva, i åtanke under "behandlingen". Jag ska träffa läkaren igen om ett par veckor för att diskutera min situation mer ingående.
Har pratat med många i min närhet och det är många som beskriver mig som två sidor och de som vet något om mano-depp. säger att jag mycket väl kan passa in där.
Själv struntar jag fullkomligt i vad jag kan ha - bara jag slipper att halka ner så här igen. Jag orkar inte fler gånger.
Är lite besviken på alla läkare jag haft genom åren - att de har så svårt att lyssna på en? Och om man kommer in med en övervikt så blir de helt insnöade på att övervikten är roten till allt ont. Jag har ju inte alltid varit överviktig och även då tampades jag med samma sorts problem som nu? Nä, nu jävlar ska jag stå på mig och få den vård jag har rätt att få! För både mig själv, mina
barns och mannens skull.

Nu - är det dags för påfyllning av kaffe och en ny "dagens bloggrunda"!
Tack för er påhälsning, jag blir så jädrans glad över era gulliga kommentarer! *ler*

Må väl, ta hand om er!